Bokmärken är fina barndomsminnen

Bokmärken är färgbilder på papper gjorda för dekorativa ändamål med hjälp av tryckmetoden kromolitografi. Bokmärken är numera huvudsakligen samlarobjekt och kan ses som en specifik form av samlarbild. Moderna bokmärken är tryckta på glansigt papper och kan ibland ha glitter. Äldre bokmärken fick en glansig hinna efter tryckningen. Några vanliga motiv är djur, blommor, änglar, barn och figurer ur sagor. Ett vanligt tema är högtider som påsk, jul och nyår. Många nytryckta bokmärken är reproduktioner av gamla motiv

Bokmärken är fina barndomsminnen. Vi som föddes på 1960-talet samlade gärna på bokmärken eller ”bilder” som vi sa. Vi bytte, gjorde kassar, vek konstfullt bytesböcker och gillrade finger-fällor av vikt papper åt varandra. Vi minns doften av bokmärken, som hade en speciell, lite linneaktig doft.

Vad är bokmärken?

Bokmärken är små föremål som används för att markera var man har slutat läsa i en bok. De har funnits i olika former i hundratals år och har både praktiska och estetiska funktioner. Här är några intressanta fakta om bokmärken:

1. Historik: Bokmärken har använts i århundraden. De tidigaste kända bokmärkena användes på 1500-talet i Europa. Då var de ofta handgjorda och dekorerade, ibland med bibelverser eller konstverk, och användes av den lärda eliten.
2. Material: Traditionella bokmärken var ofta gjorda av papper, men de kan också vara tillverkade av olika material som läder, tyg, metall, plast eller trä. Ibland användes även material som siden eller guldtråd för mer dekorativa bokmärken.
3. Funktion: Förutom att hålla plats i en bok, används bokmärken ofta som samlarobjekt. Vissa bokmärken är designerprodukter eller har konstnärliga tryck som gör dem till eftertraktade samlarföremål. Ibland är de också reklamartiklar eller används för att marknadsföra produkter, företag eller evenemang.
4. Bokmärken som konst: Under 1800-talet blev bokmärken mer populära som samlarföremål, och många bokmärken tillverkades som små konstverk. De kunde vara illustrerade med vackra bilder eller mönster och ibland innehålla rörliga delar.
5. Samlarobjekt: Det finns många samlare av bokmärken, och vissa gamla och ovanliga bokmärken kan vara mycket värdefulla. Värdet beror ofta på ålder, skick och sällsynthet. Samlare kan vara intresserade av specifika typer av bokmärken, som till exempel de med historiska motiv, konstnärliga tryck eller böcker från en viss författare.
6. Teman och mönster: Bokmärken kan ha en mängd olika teman, från naturmotiv och djur till kända karaktärer eller citat från litteraturen. Populära tema för bokmärken är till exempel konstverk, filmer, böcker och helgdagar.
7. Digitala bokmärken: Med den teknologiska utvecklingen har även digitala bokmärken blivit populära. Dessa används för att hålla reda på webbplatser och länkar på internet. I en tid av e-böcker och digital läsning används bokmärken också för att markera sidor eller passager i en digital text.

Bokmärken har alltså en lång och fascinerande historia, och trots att vi nu har digitala alternativ fortsätter de att vara en uppskattad del av bokläsningens tradition. De kombinerar både funktionalitet och konst och kan vara en liten men viktig del av läsupplevelsen.

De traditionsenliga bokmärkena är gjorda av papper med hjälp av tryckmetoden kromolitografi. Bokmärken är numera huvudsakligen samlarobjekt och kan ses som en specifik form av samlarbild. Moderna bokmärken är tryckta på glansigt papper och kan ibland ha glitter. Äldre bokmärken fick en glansig hinna efter tryckningen. De produceras och köps oftast i ark där de olika motiven sitter ihop med varandra. Tanken är att de ska klippas isär, men nutida samlare sätter oftast större värde på oklippta ark. Kännetecknande för bokmärken är att de till skillnad från klistermärken inte är självhäftande samt att pappret ofta är präglat.

Bokmärken har ofta ljusa eller starka färger, men motiven och stilen har varierat utifrån syftet med utgivningen. Några vanliga motiv är djur, blommor, änglar, barn och figurer ur sagor. Ett vanligt tema är högtider som påsk, jul och nyår. Många nytryckta bokmärken är reproduktioner av gamla motiv

Bokmärkens historia

Bokmärken har sitt ursprung i Tyskland. Den tysk-franske litografen Godefroy Engelmann (1788–1839) fick patent på tryckmetoden kromolitografi 1837. Affischer, reklam, vykort, bokmärken och reproduktioner av populära bilder från konsthistorien kunde med den metoden produceras med konsekvent färgkvalitet, i stora volymer och till en relativt låg kostnad. Det är svårt att exakt datera det första bokmärket. I början av 1800-talet gjordes små bilder i litografisk teknik, men först med handkolorerade färger. På 1830-talet kom tryckta och präglade bilder, en del i serier som man kunde klippa isär i enskilda bilder. I mitten av 1800-talet ökade produktionen av bilder som var utstansade, och som användes som enskilda bilder på exempelvis Valentinkort. Det finns säkert daterade bokmärken från 1860-talet.

Bokmärkens ursprung är Tyskland

På 1870-talet kom rotationspressar, maskingjort papper och förbättrade stans- och präglingsmaskiner. Under 1880- och 1890-talet producerades en stor mängd bokmärken, med stor variation i motiven. Många av dem trycktes i Tyskland, även de som designades i andra länder, eftersom de skickligaste bokmärkestryckerierna fanns där. Under början av 1900-talet blev efterfrågan på bokmärken mindre, och flera producenter slutade tillverka dem. Några producenter försökte hitta billigare tryckmetoder och inriktade sig mer på barn. Idag (2019) finns endast ett fåtal tryckerier kvar som tillverkar bokmärken, och många av dessa är nytryck av äldre motiv.

Svenska bokmärken

I mitten på 1940-talet började svenska tryckerier producera bokmärken. På grund av kriget gick det inte längre att importera bokmärken från Tyskland och England, som tidigare var de stora leverantörerna till Skandinavien. Eric F. Olsson & Co blev den största producenten med ca 250 olika kartor. I början var det svårt att få tag på finare papper, så de första kartorna trycktes på grövre papper utan glans. 1971 såldes företaget till Williams förlag, som endast gav ut 18 kartor (varav 12 nytryck) under detta år, och sedan avslutades den svenska produktionen.

Några av de konstnärer som gjorde förlagorna var Maj Lindman, Helge Artelius, Lucie Lundberg, Stina Broomé och Ewa Schildt. Flest förlagor gjordes av Evalisa Agathon, och många av hennes kartor gavs senare ut i nytryck av Mamelok Press i England.

Andra svenska producenter var Sagokonst, Alga och Gunnar Wallén. Sagokonst tryckte 34 kartor, av bland andra Jenny Nyström, Einar Norelius och Kerstin Frykstrand. Alga tryckte 18 kartor av bland andra Maja Synnergren. Gunnar Wallén tryckte 9 kartor, som samtliga tecknats av Britt-Lis Erlandsson.

Källor: Stadsbiblioteket , Wikipedia , ChatGPT