Tennkåsa fransk lilja – Kanske Rune Tenngjutare

Tennkåsa fransk lilja – Kanske Rune Tenngjutare – handtag i form av fransk lilja fastlödd med tenntråd. Handgjort vackert bruksföremål funktionell och dekorativ – osignerad 1900-tal (påminner om Rune Tenngjutares kåsor, men den kan också vara av norsk tillverkning) Dimensioner: 4 cm hög, 12.5 cm bred (inkl handtag), 9 cm (skålens diameter)

Om tenn – Korta fakta

Tenn är en formbar, smidig, kristallin metall. Den är beständig i syre och salt, sött och destillerat vatten (den skyddas av en oxidfilm), men kan angripas av baser, syror och surt salt. När smält tenn stelnar uppstår så kallad β-tenn som är stabilt ner till 13 °C. När tennföremål förvaras i låga temperaturer kommer grå förhöjda partier att uppstå på ytan, man säger att föremålet drabbats av tennpest. Detta kan förhindras genom att man legerar tennet med antimon eller vismut.

Tenn – kristallisk struktur

Den kristalliska strukturen i gjutna tennföremål gör att tennskrik uppstår vid böjning av ett tennföremål. Tennskrik är hörbart med blotta örat och kommer sig av att materialet undergår så kallad mekanisk tvillingbildning (det vill säga att metallgittret skjuvas om med ljudets hastighet i materialet). Ljudvågen från tvillingbildningen går med ljudets hastighet och mikroskopiska ljudbangar kan höras. Se även akustisk emission.

Ordet tenn – ursprung

Ordet tenn har ett germanskt ursprung, troligen från ord som ”stång” eller ”ten” och på tyska heter det zinn, engelska tin (numera vanligen istället pewter) och på franska användes ordet tain för metallen redan på 1200-talet, detta blev vår tids étain.

Om Franska liljan – Fleur de lis

Heraldiska liljor har använts som prydnader på bland annat kronor och spiror. Det finns flera legender kring dess ursprung; en säger att det ursprungligen är tre paddor som skall ha förts av Pharamond en annan att Klodvig I (481-511) fick en lilja av en ängel. Liljan som fransk kunglig symbol kan i vilket fall spåras tillbaka till Robert II:s styre, och dess första form, ett blått fält bestrött med liljor i guld, dök upp under Ludvig VIII:s regeringstid.

Kunglig symbol

Den moderna skölden med tre liljor i guld på ett blått fält skapades under Karl V, möjligen som ett sätt att skilja den från den vapenbild som användes i de engelska kungarnas vapen (dessa ändrade i sin tur till den moderna skölden några år senare). Detta vapen användes fram till franska revolutionen, och än idag ser många den heraldiska liljan som en specifikt fransk symbol, trots att den minst lika länge har funnits även på annat håll.

Heraldisk symbol från Orienten

Troligen kom den liljan som heraldisk symbol till Europa via Orienten och Bysantinska riket där liljor länge varit en viktig heraldisk symbol. Den franska liljan har ibland ursprungligen varit en spjutspets, ibland en svärdslilja.  Genom äktenskap hamnade den i Medicis vapen och blev därigenom en symbol för Florens. Den florentinska liljan och den bourbonska kan skiljas åt genom att den förra har ståndare. Provinsen Québecs flagga bär fyra vita franska liljor på blå botten. Även den traditionella bosniska flaggan, som användes under medeltiden och under perioden 1992-1998 för Republiken Bosnien och Hercegovina, pryddes av sex gyllene liljor. Utformningen av dessa liljor sägs dock vara härledd från en specifik bosnisk lilja, Lilium bosniacum, snarare än från det franska ursprunget.

Vanlig i vapensköldar

Bland svenska medeltida frälse och adelsätter har den heraldiska liljan varit vanlig. Jarlen Birger Brosa förde en lilja, och hos frälseätten Boberg, den första svenska ätten som dokumenterat använde en vapensköld i Sverige, ses liljan mellan två hjorthorn, och ses särskilt som halv lilja inom Vinstorpaättens olika grenar, liksom hos olika grenar av ätten Lilliehöök.

Källa: Wikipedia

Här kan du handla fler fina tennföremål >>