Svepask – Kånkask stor äska 1970

Svepask – Kånkask stor äska 1970. En stor svepask av björkträ. Svepasken, kånkasken, äskan har glödritade motiv i form av en kvinna som blåser i en näverlur med berg och skog i bakgrunden på ena sidan och växt-girlanger och årtalet 1970 på andra sidan. Asken är signerad och inristad Å.E 1970 i botten. Fint slöjdarbete med en böjd rot / gren som handtag på askens lock och flätade sömmar av björkrot på sidorna. Inoljat naturträ. Mycket dekorativt slöjdarbete, praktisk och vacker allmoge second-hand av hög kvalitet. Dimensioner; 42 cm lång, 20 cm bred, 23 cm hög.

Om svepaskar – korta fakta

Svepask är ett förvaringskärl tillverkat av ett tunt spån som böjts runt en rund eller oval mall. För att kunna böja spånet behöver det basas, det vill säga fuktas och värmas. När spånet torkat tas det bort från mallen varefter ändarna läggs omlott och svepet sys ihop med exempelvis rottrådar, vingpennor eller som hos samerna med tenntråd. Sömmarna är ofta konstnärligt utformade men den vanligaste sömmen liknar kedjesöm. Nuförtiden limmas ofta ändarna innan man syr ihop dem. Ändarna får ofta konstnärlig utformning.

Lock och botten

Botten och lock formas efter svepets form. Locket kan vara med eller utan handtag och många olika låsningar av locket är kända. Botten fästs i svepet med träpluggar och kan vara tät eller vara genombruten för att fungera som såll. Svepaskar har funnits från mycket enkla, odekorerade bruksföremål till mer arbetade med konstnärligt utformade svepändar och sömmar och har målats eller dekorerats med karvsnitt.

Svepaskens historia

Svepaskar är kända sedan stenåldern och har använts som förvaringskärl, exempelvis för smör, att packa i för resor och som matsäckskärl. Svepaskar har kunnat tillverkas helt täta och har använts även för flytande varor. Numera används svepaskar till förvaring av knäckebröd och som kak- och brödfat. Svepaskarna användes också vid transporter som förvaringsaskar. I kyrkasken förvarades kvinnornas kyrkkläder, silkeshalsdukar och de bästa skorna. Kläderna kläddes på först när man var framme vid kyrkan, i kyrkstallen eller hos bekanta och där lämnades askarna under tiden. Kyrkasken räknades som husmors värdefullaste föremål, när testamenten skrevs räknades kyrkasken som värdeföremål

Källa: WIKIPEDIA och Hela Hälsingland

Här kan du handla mer fina allmogeföremål >>