Muggar Gunnar Stahre – Fyra (4) stycken i ett set

Muggar Gunnar Stahre – Fyra (4) stycken i ett set. Fyra stycken handdrejade muggar signerade Gunnar Stahre i botten. Muggarna är fint dekorerade med en stor grön prick med vita prickar runt om. Hög-blank brunt spräcklig glasyr med en vackert grön och mörk rund dekor med vita prickar på kannans sidor. Retro, vintage och second-hand i fint skick. Muggarna har hänkel och säljes fyra (4) stycken tillsammans i ett pris. En matchande kanna finns i shoppen. Dimensioner; 13 cm diameter, 7 cm höga.

Om Gunnar Stahre – Korta fakta

Nils Gunnar Stahre, keramiker och formgivare född den 1 juni 1927, utbildad på Konstfack i Stockholm. Under åren 1946-48 praktik hos Kähler Keramik i Danmark och från 1952 egen keramikverkstad i Stockholm. 10 år senare flyttar Gunnar till Västerhaninge där han fortsätter sin verksamhet fram till 2001. Tillverkningen bestod i huvudsak av bruks- och nyttoföremål i ler- och stengods som exempelvis vaser, skålar, fat och krukor. Från 2001 är Gunnar bosatt på Vändelsö. Han signerade sina föremål ‘Stahre’

Om drejning – Korta fakta

De äldsta drejskivorna uppfanns kring 3000 f Kr i det antika Egypten. De var handdrivna och bestod av en tung skiva som sattes i rörelse med handen eller en pinne. Krukmakaren satt på marken framför skivan och arbetade. På många håll i världen arbetar krukmakare fortfarande enligt denna teknik. Senare började en fotdriven modell användas där den lilla skiva där kärlet formas är kopplat via en lodrät stång till en större skiva, som krukmakaren sparkar på. Modellen användes från 1500-talet i Sverige och är fortfarande mycket vanlig över hela världen. Drejskivan kan också drivas av en tjänare eller ett vattenhjul, via kraftöverföring via remmar till drivhjulet. I modern tid är många av drejskivorna elektriska, även om de varierar en smula i utförande från kultur till kultur.

Inga luftbubblor i drejade föremål

Tillverkningen av ett drejat keramikföremål börjar med att leran bearbetas för att inte innehålla några luftbubblor, samt för att bli homogen. Sedan fästs en lagom stor bit av material på skivan och centreras, med hjälp av den roterande skivan, och händerna doppade i vatten. I Sverige arbetar man vanligen med en drejskiva som snurrar motsols om man är högerhänt, så att leran stadgas av höger handflata där då mest tryck sker. Vänsterhänta drejare kan välja att arbeta åt motsatt håll.

Med hjälp av fingrarna formas sedan ett hål och väggarna dras upp. Genom tryck inifrån kärlet vidgas det till önskad vidd och kan också slutas till igen. Krukmakaren måste hela tiden arbeta samtidigt både på innersidan och yttersidan av kärlväggen, annars riskerar han att kärlet blir skevt eller går sönder. Det är också viktigt att ha kunskap om hur tunn väggen kan bli innan föremålet inte längre kan bära sig självt och faller samman, speciellt vid stora och vida former. Lerans bärighet beror mycket på dess kemiska sammansättningen.

Svårt att dreja stora föremål i ett stycke

Stora föremål är svårare att dreja i ett stycke, både för att armarna kanske inte alltid räcker ända ned i botten av kärlet, och för att leran inte orkar bära så mycket vikt i det mjuka tillstånd som behövs för formning på drejskivan. Problemet kan lösas genom att man drejar en stor kruka i flera cylindrar, som sammanfogas med slicker, lera uppslammad i vatten, när de torkat så de blir lite stadigare. En annan teknik är att dreja kärlets lägre del först, och sedan allt eftersom fästa strängar av ny lera längs kanten och dreja fast dem.

Det går att dreja fyrkantigt

Det går att tillverka annat än runda föremål på en drejskiva, och det har gjorts i århundraden. Man bearbetar väggarna när skivan står still och kärlet fortfarande är mjukt, drar ut hörn eller trycker ihop kanterna till en kub eller oval. Vill man även ha en oval botten kan man skära ut ett snitt ur botten och pressa ihop den. Man kan också helt skära av en cylinder från dess botten och fästa den på en fyrkantig botten.

Källa: Stämplar & Signaturer och Wikipedia