Klotljusstake – Två röda med kurbitsblomma

Om jultradition – Korta fakta

Julaftonen är i den nordiska traditionen julens höjdpunkt. Nedräkningen till julafton pågår under hela december. Ibland kan man höra uttrycket ”dan före dopparedan”, med syftning på att man på julaftonen doppade i grytan. Under 1900-talet spreds bruket i Sverige att hänga upp en strumpa med en liten julgåva på morgonen, främst till barnen. Detta speglar helt en anglosaxisk gåvotradition. För många familjer i tv-åldern intas jullunchen före ”Kalle Ankas jul”, som sänts sedan 1960. Sedan kommer tomten med julklapparna.

Julafton i bondesamhället

I bondesamhället var julaftonskvällen för de flesta årets högtidligaste stund. Efter många dagars hårt arbete hade gårdsfolket nu utfört de sista sysslorna inför helgfirandet. Julveden var huggen och inburen och ute på gårdsplanen var fåglarnas julkärve på plats. Redskapen var intagna och inne i fähuset var det snyggt och prydligt. Julbordet dukades med pynt och kuljusstakar och extra fin halm lades på golvet, på sina håll kallad julglädjen.

Om Kurbits – Korta fakta

Kurbits (från latin cucurbita och tyskan Kürbis, pumpa) är en dekorativ målarkonst från Dalarna med en särpräglad dekor av fantasiväxter med stora blom- och bladknippen. Kurbits finns både som självständig dekor och som en utfyllnad i dalmålarnas berättande scener. Äldre tiders kurbits förekommer oftast i samband med religiösa motiv på väggar och möbler. Idag används stilen på hantverksföremål och inom olika typer av formgivning.

Svarva i trä – Korta fakta

Att svarva är en uråldrig metod för att framställa bruksföremål iträ.På bilder från antika Egypten kan man se att svarvaren hade en medhjälpare, som roterade svarvämnet fram och åter med hjälp av en rem som lindats runt själva ämnet.Metoden med fram- och återgående rotation användes i olika varianter fram till medeltidens slut.

Leonardo da Vinci konstruerar ett svänghjul

Efter att Leonardo da Vinci i slutet av 1400-talet konstruerat ett svänghjul som drevs  runt med hjälp av vevstake och fotplatta, kunde man tillverka svarvar med kontinuerlig rotation.

Svarvning i Sverige

Från 1500-talet finns skriftliga belägg på att svarvning av bruksföremål var vanligt i Sjuhäradsbygden i Västergötland. Skålaknallarna var oftast bönder som skaffade sig extra inkomst genom att svarva skålar, fat och dryckeskärl, som de vandrade omkring och sålde i bygderna. Kundkretsen fanns mest i södra Sverige, men knallarna vandrade även till Norge och södra Norrland. Materialet var mest bok, som är ett hårt och hållbart träslag, men man använde också ek, björk och al.

Källa: Nordiska museet och Wikipedia

Här kan du handla fler fina ljusstakar >>