Carl-Axel Lunding träskulptur totem riddare 1950

Om Carl-Axel Lunding – Korta fakta

Carl-Axel Lunding betraktade sig som autodidakt och arbetade med abstrakta skulpturer av ståltråd, plåt och metallstänger. Han skapade nonfigurativa arkitektoniska konstruktioner som fångade in rymd och rörelse. Han gjorde även abstrakta målningar i klara lackfärger.

Lunding har utfört offentlig utsmyckning bland annat i form av en betongrelief till Liljeholmens T-banestation (1962) och skulpturen Knippen på vatten till vårdanstalten i Gudhem (1964-65).

Carl-Axel Lunding finns representerad

Carl-Axel Lundings konst finns representerad på Nationalmuseum och Moderna museet i Stockholm, Norrköpings konstmuseum och Skissernas museum i Lund.

Om kubismen – korta fakta

Kubismen (fr. cubisme) var den första abstrakta konststilen på 1900-talet. Den fick sitt namn av konstkritikern Louis Vauxcelles 1908 efter ett yttrande av Matisse om ”Braques små kuber”. Stilens huvudperiod räknas från 1907 till 1914, och dess upphovsmän var Pablo Picasso och Georges Braque. Som konstriktning kom den närmare att definieras av Guillaume Apollinaire.

De första kubistiska verken

De första verkligt kubistiska verken är de där föremål, landskap och människor framställs som flersidiga (eller mångfacetterade), hårda kroppar. Cézannes sena verk fungerade som en katalysator för detta måleri och blev bekanta för kubisterna genom den viktiga utställning av hans verk som ordnades efter hans död 1906. Hans råd till Émile Bernard att behandla naturen med hjälp av ”cylindern, cirkeln och konen” togs som en förevändning för de kubistiska experimenten. Kvinna med gitarr av Picasso är ett tydligt exempel på denna fas av kubismen.

Abstrakt konst

Braque och Picasso övergick därefter till en mer tvådimensionell abstrakt form. Där fick det övergripande mönstret fick större betydelse, och där motivet helt eller delvis är omöjligt att urskilja, s.k. hermetisk kubism. Det råder dock viss begreppsförvirring kring denna fas, då vissa konstvetare kallar den för ”analytisk”, eftersom Picasso och Braque tycks analysera, sönderdela, motivet i små geometriska former, ibland till oigenkännlighet. Färgen var under denna period nästan helt borta från deras verk, vilka i huvudsak var monokroma i grå, blå, bruna och vita toner. I kubismens slutliga fas, kallad den ”syntetiska” på grund av kombinationen av abstrakta former med verkliga material, återvände färgen.

Många andra konstnärer arbetade i den kubistiska stilen, vilken efter 1905 ersatte fauvismen som den ledande rörelsen i Paris. De viktigaste bidragen gjordes av Juan Gris och Fernand Léger, men där fanns många andra, däribland Albert Gleizes och Jean Metzinger (som gav ut en bok om kubismen, Du cubisme), André Derain, Othon Friesz, Roger de la Fresnaye och Louis Marcoussis. Bland de kubistiska skulptörerna fanns Alexander Archipenko och Henri Laurens.

I Sverige fanns Hilma af Klint en gigant och pionjär vars konst hölls hemlig fram till tjugo år efter hennes död.

Konstnärer under 1900-talet har ofta varit gått från kubistiskt till mer abstrakt konstnärsstil, särskilt hos många av de ledande gestalterna som Arp, Brâncuşi och Calder.

Svenska konstnärer inom kubism och abstrakt konst

Svenska konstnärer vars måleri pekar emot en mer abstrakt konst kan vara Olle Baertling, Lennart Rodhe, Carl Kylberg och Ann Edholm. Hilma af Klint (1862–1944) är en för många okänd gigant i den svenska och internationnella konsthistorien. Hilma af Klint var en radikal banbrytare för en konst som vände sig bort från den synliga verkligheten. Redan åren runt förra sekelskiftet utvecklade hon ett abstrakt bildspråk, oberoende av och flera år före Vasilij Kandinskij, Piet Mondrian och Kazimir Malevitj. Carl-Axel Lundings konst är både kubistisk och abstrakt.

Källa: Wikipedia och om Hilma af Klint och 

Här kan du handla mer träskultpturer >>