Arol Halden väggtallrik – Flottare 1223. Arol Halden väggtallrik – Flottare 1223. Väggtallrik, fat från Arol Halden i Norge. Tidstypisk 1950-tals vas med motiv av en flottare stående på timmerstockar i älven. Väggtallriken har högblank glasyr grönt, ockra, gult, vitt på matt grå-brun botten. Väggtallriken är tillverkad i sgrafferad stil, dvs ristad stil. Baksidan är signerad ‘AWF Norge 1223 Flöten‘ och har ett snöre och ståltråd som upphängnings-anordning. Retro, vintage och second hand i fint skick, dekorativt samlarobjekt. Dimensioner; 18 cm bred, 4 cm djup, 32 cm hög.
Om Arol Halden – Korta fakta
Arol Halden startades i Halden 1943 av Arne Olsen (Ar=Ol) och Erik Jacobsen. Fabrikens produktion bestod bland annat av bruksting som fat, skålar, vaser, urnor, terriner, krus, prydnadsföremål och reklam-/turistartiklar. En del av föremålen var handdekorerade och kreativt utformade, andra var formpressade och mer traditionella. 1949 hade verksamheten 15 anställda, och konstnärlig ledare var A. Kristiansen. Arol var en av åtta moderna verksamheter som deltog i vandringsutställningen “Østfoldkeramikk gjennem 4000 år” 1949.”
Om flottning – Korta fakta
Flottning eller timmerflottning är ett sätt att transportera timmer i strömmande vattendrag från skogarna i inlandet till gruvor nedströms och sågverk, som ofta låg vid kusten. Timret fick följa med det strömmande vattnet i älvar, åar och bäckar och i mindre strömmande delar av vattendragen samlades timret ihop i stora flot (även kallat timmernot) och spelades eller bogserades till ställen där strömmen kunde ta det vidare. Utöver timmerflottning förekom transport av tjärtunnor, som längst i Vindelälven fram till ca 1940. Vattendrag som användes till flottning benämndes flottningsleder eller flottleder. Flottningen avslutades vid ett så kallat skilje där sorteringen skedde, det vill säga att timret sorterades efter ägare.
Fastflottning och lösflottning
Flottningsmetoder delas upp i fastflottning där timret flottas i buntar och lösflottning där timret flyter löst. Lösflottning var den dominerande metoden i Sverige.[2] Lösflottning kan delas upp i olika arbetsmoment: bäckflottning, sjöflottning och älvflottning. Från dess början i bäckar högst upp i flottningssystemet, sedan kanske över sjöar och fortsatt till älvar.
Flottare
De arbetare som jobbade med flottningen kallades ”flottare”. Deras uppgift var att se till att timret kom fram och drev med strömmen. Det gällde att riva så kallade ”brötar” (anhopning av timmer), att varpa eller bogsera timmer över lugna vattendrag och att sortera timret i skiljen. Flottarens arbete var ofta farligt och det var ofta som det hände olyckor med drunkning som följd, till exempel att riva brötar var extra farligt. År 1936 inträffade till exempel den så kallade Ormsjöolyckan, då 14 flottare omkom i Ormsjö i Lappland när motorbåten de färdades i kapsejsade i kallt vatten. Flottningen var arbetskrävande och sysselsatte många personer, som till största delen var säsongsanställda småbrukare och skogsarbetare. Det verkar ha varit praxis att yrket som flottare gick i arv från far till son och att de var från lokalbefolkningen; vid skiljena som behövde mer personal var det däremot fler säsongsarbetare från mer avlägsna trakter. Under den säsong då det inte gick att flotta timret jobbade den fasta personalen ofta i skogen och även med rensning av vattendragen, så som att bärga sjunktimmer och ta bort flottningshinder, stenblock och grund. Det fanns båtar och annan utrustning som underhölls av personalen. Flottningsyrket var hårt och farligt, det var ett fritt yrke som hade hög status med ett romantiskt skimmer, Gösta ”Snoddas” Nordgren med sin låt ”Flottarkärlek” kan ha bidragit en del.
Källa: Wikipedia
Här kan du handla mer fin keramik från Norge >>
Recensioner
Det finns inga recensioner än.