Älskade trasmattan – trend, konst och allmoge

Älskade trasmattan – trend, konst och allmoge. Trasmattor blev vanliga i Sverige under 1800-talets senare hälft. Allmogen blev inspirerade av högre stånd och överklassens bruk av mattor på gods och stora gårdar. Till en början tillverkades mattorna med inslag av halm eller säv.

Trasmattor blev vanliga i Sverige

Efter ett tag började man blanda och väva in både halm och trasor vid tillverkningen. Vävningen förfinades och till slut använde man enkom textil-trasor i trasmattorna. Mattorna vävdes i långa längder och täckte ofta ett rum genom att placeras sida vid sida över golvet och i korridorer.

Tecken på yttersta sparsamhet

Trasmattor var tecken på den yttersta sparsamheten. De representerade det sista steget i en textils levnad. Man klippte utslitna och avlagda textilier till remsor och trasor i bredder på 1,5 – 2,5 cm och av dessa vävde man i tuskaft eller kypert. Mönsterbårder i till exempel rosengång var inte heller ovanligt.

Att klippa trasor var ofta en barnsyssla

Att klippa mattrasor (”slarvor”) var ofta en syssla för barnen, men det hände också att grannkvinnor emellan ställde till med ”slarvkalas”. Då samlades man för att under muntra former klippa trasor och dricka kaffe. Ibland färgades trasorna före vävning, för att kunna användas i effektfulla mönster. De tidigaste trasmattorna var smala (en aln, d.v.s. ungefär 60 cm) och låg tätt ihop på golvet för att minska golvdraget. Man kunde även lägga in extra isolering av tidningspapper.

Bara för högtidliga tillfällen

Till att börja med användes mattorna bara vid högtidliga tillfällen, eftersom hemmet var plats för många sysslor som riskerade att smutsa ner dem. Eldningen i öppen spis gjorde att sot spreds i rummet och det var inte ovanligt att snus spottades på golvet. Boendet och standarden blev med tiden bättre. Mattorna fick ligga kvar och blev således en del av vardagsmöblemanget. Mattvävningen blev dessutom ett respekterat hantverk och trasmattorna började betraktas som konstverk för golv. Ofta använda vävtekniker var tuskaft, kypert och rosengång.

Rena mattor var viktigt. På landsbygden såpskurades trasmattorna på bryggor och hällar och hängdes sedan att torka. Det var viktigt att hänga dem på längden, för att färg inte skulle vandra över från angränsande ränder. I städerna inrättades s.k. klapphus för mattvätt.

Trasmattan används och är älskad än idag

Trasmattan lever än idag kvar som inredningsdetalj svenska hem och är en av våra mest älskade textilier. För många utgör den själva sinnebilden av en ombonad hemtillvaro. Numera kan man köpa maskinproducerade trasmattor på större varuhus, men många föredrar de äldre mattornas särskilda karaktär – en handvävd trasmatta bär mycket historia i sina ränder.

Källor: Hemmets Handarbets Lexikon – Band 18 och Malin Kim på Kulturminnet

Här kan du handla fina textilier i trasmatte-teknik >>