En tid av förändring – i våra städer och våra sinnen

I våra svenska städer har grävskoporna rullat fram genom gamla kvarter, och rivningen av äldre stadskärnor har pågått i en takt som knappast lämnat någon oberörd. Många av oss har sett våra barndomsmiljöer försvinna i dammet från betongen. Det kallas framsteg – men inte utan kritik. Det nya Sverige byggs upp med raka linjer, öppna ytor och modern teknik. Och i detta nya Sverige kliver också en ny generation fram, med starkare röster än någonsin tidigare.

Året 1968 blev något av en milstolpe. Det var året då ungdomar, studenter och vänsteraktivister reste sig och krävde förändring. Det var demonstrationer, debatter, politiska samtal vid köksbord och på gator. Plötsligt hade vi alla blivit politiska – vare sig vi ville eller inte. Och teven, detta relativt nya underverk i våra vardagsrum, förde världen direkt in i våra hem. Kriget i Vietnam, rymdkapplöpningen, medborgarrättsrörelsen – allt kunde vi följa direkt från soffan. Det har satt sina spår.

Designen speglar tiden – färg, form och funktion

Om man kan säga att varje tid har sin stil, så har 60-talet verkligen satt en egen prägel. Borta är det gammeldags tunga. Istället har vi omgett oss med lätta material, färgstarka mönster och lekfull form. Vardagen ska vara rolig, enkel – och snygg.

Svensk design har aldrig varit mer spännande än nu. Vem hade kunnat tro att färgglada keramikserier som Inger Perssons “Pop” skulle pryda våra hyllor? Eller att Gunnar Cyrén skulle ta glaset ur de finare salongerna och ge oss “Popglas” i klara färger som passar lika bra till saft som till vin?

Möblerna har också förändrats – både till utseende och funktion. Börge Lindau och Bo Lindekrantz har visat oss hur lackerade stålrör kan vara både stilrena och ungdomliga. Och Jan Dranger och Johan Huldt har till och med lyckats ta svensk ungdomsdesign hela vägen till Japan!

I textilvärlden ser vi samma utveckling. Gunila Axén, Birgitta Hahn och Inez Svensson har gett oss tyger i färger och mönster som piggar upp vilket hem som helst – storblommigt, stiliserat och med mycket orange, brunt och grönt. Det är glädje i varje tråd.

Slit-och-släng – men inte på det sätt du tror

Under hela detta decennium har debatten om konsumtion också vuxit. Lena Larsson myntade begreppet ”slit-och-släng”, men menade inte att vi skulle kasta bort allt lättvindigt. Tvärtom – hennes poäng var att vi skulle använda saker tills de inte längre gick att laga, och spara vår energi till livet självt. Trots det har begreppet blivit något av en symbol för vår växande konsumtion.

Men konsthantverkarna har tagit sitt ansvar. Många har lämnat sina verkstäder för att arbeta direkt med människor – i skolor, på sjukhus, i fängelser. Aktiviteten har blivit viktigare än själva resultatet. Det handlar inte längre bara om att skapa vackra föremål – utan om att skapa mening, gemenskap och delaktighet.