Figuren Åsa-Nisse skapades i novellform av Stig Cederholm i slutet av andra världskriget år 1944. I mitten av 50-talet blev Åsa-Nisse en tecknad serie av mästertecknaren Gösta Gummesson.

Åsa-Nisse förekom första gången som novellfigur i veckotidningen Tidsfördrif (nr 51, 1944). Novellerna illustrerades av Tidsfördrifs hustecknare Gustaf Strömberg, som även tecknade egna serier, men när det blev dags att göra en serieversion av “Åsa-Nisse” tycks han inte ha varit aktuell. Flera tecknare fick provteckna förslag till en serie, och förlaget Åhlén & Åkerlund valde därefter den unga tecknartalangen Gösta Gummesson. Kåsören Gits Olsson fick skriva manus under de första åren (dock nämndes inte hans namn i samband med serien).

Vem fan är Åsa-Nisse

– Vem fan är Åsa-Nisse? svarade skådespelaren John Elfström när han blev erbjuden huvudrollen av filmbolaget AB Svensk Talfilms direktör, Gösta Sandin. Året var 1949 och resten är filmhistoria. Under tjugo år producerades en Åsa-Nisse-film varje år och filmerna blev snabbt populära bland biopubliken. Så Åsa-Nisse på vita duken kan vi nog tacka Gävlesonen Gösta Sandin för, en av pionjärerna inom svensk reklam- och ljudfilm och med ett flertal svenska filmklassiker på meritlistan.

Åsa Nisses förlaga

Läs gärna Lars Löfvings kommentar lite längre ner

John Elfström spelar Åsa-Nisse

Med sin framsynthet och näsa för folksmaken ville Sandin i slutet av 1940-talet satsa på något nytt, buskisfilm. Svensk Talfilm hade fått rättigheterna att göra film av Stig Cederholms noveller och nu ville man filma den populära Åsa-Nisse-serien. En dag 1949 ringde Sandin skådespelaren John Elfström och frågade:

– Vill du göra Åsa-Nisse på film?

– Vem fan är Åsa-Nisse?, svarade Elfström.

– Läser du inte tidningen Tidsfördrif? Stig Cederholm skriver jakthistorier där varje vecka, det är två gubbar som är huvudpersoner, Åsa-Nisse och Klabbarparn. Mycket roliga, sade Sandin.

John Elfström köpte sig ett exemplar av tidningen, läste och tackade ja. Han fick 7 500 kronor i gage och Cederholm fick 2 000 kronor för filmrätten. Kort därpå påbörjades inspelningen av den första Åsa-Nisse-filmen, med den enkla titeln ”Åsa-Nisse”, regisserad av Ragnar Frisk. Den spelades in i Vetlanda men huvuddelen av de följande filmerna spelades in i Täby, där Svensk Talfilm hade sin ateljé. En tradition var ändå att filmerna hade premiär i Vetlanda i Småland, då Knohult, där Åsa-Nisse huserade, bara låg ett par mil därifrån.

Svensk Talfilm

Filmerna om Åsa-Nisse blev snabbt populära bland biopubliken, trots att filmerna spelades in i snabbt tempo och med en tilltagande slarvighet. Men filmerna blev säkra kassasuccéer och åtminstone de tre första filmerna drog en publik på över en miljon vardera. Publiken älskade dem medan så gott som alla filmkritiker fnös åt filmerna.

Mellan 1949 och 1969 producerades sammanlagt 20 Åsa-Nisse-filmer, 15 av dem stod Gösta Sandin och Svensk Talfilm för och de hade all anledning att vara nöjda med sin inkomstbringande filmhjälte, Åsa-Nisse.

Debuterar som tecknad serie i Levande Livet

Serieversionen debuterade i veckotidningen Levande Livet nr 49/1955 (med utgivningsdatum 6 december 1955) och blev snabbt populär. 1956 började den även att publiceras i den då nystartade serietidningen 91:an, där den huserar än idag.

Det första julalbumet med “Åsa-Nisse” kom ut julen 1959 (daterat 1960) och har kommit ut årligen sedan dess. Till skillnad från vad brukligt är i den svenska julalbumstraditionen, har julalbumen med “Åsa-Nisse” innehållit nypublicerat material istället för repriserat. Ofta även längre sammanhängande historier än både veckoserierna och serietidningsavsnitten.

Levande Livet lades ner (eller bytte inriktning och namn till Aktuellt för män) 1962, och i och med det försvann även veckoserien. Därefter har allt nytt material gjorts till serietidningar eller julalbum.

I serietidningen Kul med… 1967–68 turades “Åsa-Nisse” om att vara huvudserie med “Karl-Alfred“. 1969 fick de båda serierna varsin titel (dock fanns “Kul med…” kvar på omslaget till Åsa-Nisse under en tid). Åsa-Nisse var därefter en egen serietidning fram till 1985, samt 1988–2006. Under mellanåren 1986–87 delade serien plats med “Blondie” i den nya versionen av tidningen Kul med….

Seriestrippar

Från och med 2007 är de tidigare serietidningarna Åsa-Nisse och Lilla Fridolf sammanslagna under den nya titeln Humorklassiker. En kortlivad strippversion av serien kallad “Knohultsposten rapporterar” tecknades av Mats Olsson och gick i serietidningen Åsa-Nisse 1988–89. Återtryck har bl.a. förekommit i Åsa-Nisses Bästa samt i Serie-Pocket. Efter att Gummesson avled 2012, har en mängd olika tecknare gjort inhopp på serien.

Handling

Åsa-Nisse – “Nisse på Åsen” – och hans bäste vän Klabbarparen (Klabbis) är två medelålders hemmansägare i Knohult i Småland. Nisse är den finurlige upptågsmakaren, Klabbis den lite trögare men alltid hjälpsamme kumpanen. Deras fruar Eulalia (av Nisse kallad “Sarons ros”) och Kristin framställs ofta som “lea kärringar” och grälsjuka huskors, men det har under åren visat sig att de äkta makarna ändå är rätt förtjusta i varandra. I Knohult bor även lanthandlaren Sjökvist, en ungkarl med obesvarad åtrå efter unga kvinnor. En av Nisses och Klabbis favoritaktiviteter är att driva med Sjökvist och spela honom olika spratt. Övriga favoritsysslor inkluderar jakt och fiske – vanligtvis tjuvjakt och tjuvfiske – som leder dem till klammeri med rättvisan, representerad av Landsfiskalen eller Fjärdingsmannen. Nisse är dessutom en uppfinningsrik man som konstruerar allehanda uppfinningar och upprättar tillfälliga affärsverksamheter. Herrarna är förtjusta i alkoholhaltiga drycker, något som deras hustrur starkt opponerar sig mot.

Noveller och filmer

Så långt är handlingen i novellerna, filmerna och de tecknade serierna gemensam. I övrigt skiljer de sig åt rejält, både i handling och karaktär. Cederholms Åsa-Nisse är en bra mycket mer förslagen och ofta illvilligare typ än hans motsvarigheter i filmerna och serierna. Stämningen i novellerna är lite skitigare, lite brutalare, välkryddad med snus och brännvin och lagbrott. Man talar en mycket starkare småländsk dialekt och man har ett större figurgalleri – återkommande vänner som Himmelsbergarn, Esperydarn och Kalle i Hultet förekommer knappast i filmerna och serierna. Figuren Knohultarn finns visserligen med även i serieversionen, men spelar sällan en framträdande roll.

De tidiga tecknade serierna baserades främst på de populära långfilmerna, som mer riktade sig till en familjepublik och där Nisse framstod som en yster och godhjärtad spelevink. Men även serierna utvecklade sig med tiden åt sitt eget håll. Fjärdingsmannen – “Fjärsman” – blev en viktigare figur som spelade rollen både som Nisses nemesis och hans vän. Nisses uppfinningsrikedom utvecklades och under en period (särskilt 1960–70-tal) tillbringade han mycket tid i sin uppfinnarverkstad där han konstruerade apparater av både primitiv och sensationellt högteknologisk art.

Seriens handling har också ändrat karaktär beroende på vem som författat den. I den tidiga veckotidningsversionen berättades enbart korta anekdoter; de av Gits Olsson författade tidiga serietidningsavsnitten påminde till sin karaktär en del om filmerna, men drog ofta historierna till mer absurda nivåer. Då Bengt Linder tog över skrivandet introducerades nya fantasifulla element, såsom bovjakter och Nisses superhjältealias “Stål-Nisse”. Leif Bergendorffs serier baseras ofta kring ordvitsar och förvecklingshumor, men kunde periodvis även sväva ut till längre äventyr (särskilt i julalbumen) och metaserier där Nisse konverserade med sin tecknare Gösta. Pidde Andersson introducerade under sin sejour på serien udda idéer som robotpolisen “Robo-Fjärsman” (en referens till RoboCop).

Även orten Knohult har förändrats fram och tillbaka under åren. Ömsom har den skildrats som ett litet jordbrukssamhälle med enbart en lanthandel, ömsom som en mindre stad med varuhus och uteserveringar.

Legendariska figurer i Åsa-Nisse

Nisse och Klabbis av Mikael Grahn © Egmont

• “Åsa-Nisse”, Efraim Erik Nilsson (Nils Nilsson i filmerna och i vissa serier), på gården Åsen i Knohult socken, hemmansägare
• Eulalia Nilsson, hemmafru
• Klabbarparn, “Klabbis”, Sven Justus Ågren i Klabbarp, hemmansägare
• Kristin Ågren, hemmafru, under senare år ofta framställd som fruktansvärt enfaldig
• Sjökvist, diversehandlare (förnamn Sven – någon gång Vilgot, eller Karl^[1] – i serierna. Ejnar i filmerna)
• Fjärsman, hade först inget namn, men i en enstaka serie i 91:an nr 11/1964 kallar han sig “A. Pettersson”. Senare fick han namnet Balder Byling.
• Landfiskalen, har funnits i olika varianter. Numera heter seriens landsfiskal Tage Fast och är en barsk, flintskallig herre med stora, svarta mustascher. Tidigare fanns det en annan landsfiskal, troligen inspirerad av den unge, stilige landsfiskal Klöverhage i filmerna.
• Knohultaren
• Greven, sade tidigare “v” istället för “r”, men tycks på senare år ha rättat till detta talfel
• Pastorn
• Klara, Nisses och Eulalias dotter, förekom minst en gång i Cederholms noveller och ett par gånger i serieavsnitt skrivna av Bergendorff, har en make som har problem med spriten
• Eulalia II, Nisses gamla T-ford
• Eulalia III, Nisses och Eulalias ko
• Nesse James, amerikansk släkting till Åsa-Nisse (troligen endast med i julalbumet “Nesse James rider igen” från 1979.)

Kuriosa; Undertecknad (Eva Ström) är uppvuxen i samma område där skådespelaren John Elfström bodde. I området Skarpäng i Täby, låg Svensk Talfilm där flera av Åsa-Nisse filmerna spelades in. Filmernas utescener spelades in runt i kring omgivningarna, bland annat runt Rösjön och Vallentunasjön. Det var alltid spännande att besöka Åsa-Nisses (skådespelaren John Elfström) villa som var belägen på Skogsliden 9 mitt i Skarpäng.

Lars Löfving om Åsa Nisses förlaga

“Åsa Nisses förlaga hette egentligen Carl Johan Nilsson och bodde på torpet Åsen i samhället Ryd utanför Lekeryd mellan Huskvarna och Aneby. Där ligger för övrigt alla de platser som omnämns i böckerna och filmerna.Cederholm hade sommarbostad på Tovrida udde i Lekeryd, centralort i bygden. Enligt uppgift spelades första filmen in i Älgarås, västergötland och Jönköping. Sedermera används stadsbilder från Jönköping som skall föreställa Växjö. Cederholm hade en kompis i Vetlanda som tillika var borgmästare där. Och mot lite mutor flyttade Cederholm handlingen från Lekerydsbygden till Vetlanda. Berättat av borgmästarens son. Fö fanns förlagan till Sjökvists handelsbod, med tillhörande syster sjökvist, öppen tills för bara något år sedan i Haurida. Någon mil från Knohult. Historieförfalskning från kulturförvaltningar borde rendera i avdrag i budgeten Vetlanda.”

Källa: Wikipedia, Gefle Dagblad och SerieWikin och Lars Löfving