Kopparslagaren en aktad yrkesman

Kopparslagaren var en aktad yrkesman där yrket gick i arv generation efter generation. En kopparslagare från 1500-talet skulle känna igen sig i en verkstad från 1800-talet. Kopparslagarens viktigaste verktyg var olika ambultat, som är en form av städ.

Tungt och mörkt arbete

Arbetet i kopparverkstaden var ohälsosamt, tungt, mörkt och bullrigt. I en yrkesförteckning från 1753 beskrivs kopparslagarens arbetsuppgifter. Kopparslagaren skulle täcka kyrktorn, tak på hus och palats med koppar. Han skulle göra stora kopparpannor för bryggerier, såp- och salpetersjuderier. Bryggerier skulle ha brännvins- och destilleripannor tillverkade av koppar. Kopparslagaren skulle också tillverka olika köksredskap.

Sverige var självförsörjande på koppar

Koppar är ett av våra grundämnen (Cu) och har en rödaktig glans färg. Metallen har brutits i årtusenden. I Skandinavien har importerade kopparföremål återfunnits i gravar från 800-talet. Sverige var tidigt självförsörjande på koppar. Falu gruva är den äldsta kända koppargruvan i Sverige. Man tror att brytningen av koppar började där redan på 1000-talet. Det äldsta bevarade dokumentet om Falu gruva är ett bytesbrev från år 1288. Brevet bekräftar att biskop Peter i Västerås förvärvat en åttondel av gruvan. Den viktigaste produkten från Falu gruva var råkoppar.

Kopparslagarnas gillen, skrån och ämbeten

Kopparslagaryrket har gamla anor. Redan under medeltiden (år 500-1500) i Sydtyskland i städerna Augsburg och Nürnberg finns yrket väl dokumenterat. Gillen för kopparsmeder som tillverkade kittlar, byttor, kannor, rör, trattar och andra kärl. I Sverige är yrket belagt från 1300-talet och framåt. En av de tidigaste kända är kopparslagaren Harald Muck i Linköping 1347. Kopparslagarna kom att organiseras i skrån där det i Stockholm, som grundades 1602, blev landets första och och mest betydande ämbete.

Hälsingland rikt på kopparslagare

Kopparsmide såväl som järnsmide bedrevs tidigt i Hälsingland. Hälsingarna skaffade sin råkoppar vid kopparberget i Falun på 1500-talet. När staden Gävle fick sina stadsprivilegier år 1446 av Olaus Magnus vet man att kopparsmidet hade pågått långt tidigare också eftersom kung Kristian I bekräftade hälsingarnas handelsrättigheter. Att dessa hantverk, liksom andra, var starka just här kan ha sin förklaring i att det var ett stort befolkningsöverskott. Gårdarna kunde inte försörja alla med vad enkom jorden gav. Man behövde tjäna sitt uppehälle på andra sätt genom hantverk.

Carl Gustaf Nordström från Bollnäs

Kopparslagaren Carl Gustaf Nordström var verksam mellan åren 1906 och 1945. Nordström var koppargesäll och kopparslagare i Bollnäs. Han föddes den 20 oktober 1867 i Linköping. År 1906 flyttade Carl Gustaf Nordström från Revsund i Jämtland till Bollnäs, Röste i Hälsingland. Från 1909 bodde han i Hamre i Bollnäs. I församlingsboken kallas Nordström ’egen kopparslag’. Den 10 mars 1945 dör Carl Gustaf Nordström.

Kopparslagare i Hälsingland

Hälsingland är ett rikt landskap. Hälsingegårdar är ett av Sveriges femton världsarv, vilket betyder ett stort kulturhistoriskt omistligt värde för hela mänskligheten. I hälsingegårdarnas materiella kultur ingår rödskimrande bruksföremål av koppar tillverkade av kopparslagare i Hudiksvall, Bollnäs, Söderhamn och på landsbygden. Många av dem är dekorerade och de är en del av Hälsinglands folkkonst.

Hälsinglands Museum har en stor kopparsamling

Hälsinglands Museum har en stor samling äldre koppar från Hälsingland. Över 600 kopparslagare var verksamma i Hälsingland vare sig de blev mästare eller fick nöja sig med enklare uppgifter, finns de framtagna ur arkiven. Denna fakta är hämtad från den gedigna och intressanta boken Koppar och kopparslagare i Hälsingland av författaren Magnus Green och Eva Hansson som projektledare. Har kan du hitta boken >>

Om antik koppar – Korta fakta

Koppar har haft en stor betydelse för den svenska historien och inom svensk kultur. Idag läggs inget större värde på kopparen, men om du har en kaffepanna i koppar, så kan du tänka på att den kan vara flera hundra år gammal. Det karaktäristiska draget för 1700-talspannor är att de är ovala och långa och har kraftiga hankfästen, medan de tidiga 1800-talspannorna är runda. Piparna på båda modellerna är fastsatta med klamrar och slaglod. Det är det som visar sig som en ojämn, gulaktig rand runt pipen. Det är ett resultat av den gula lödmetallen och flikarna efter kopparplåten, som klippts upp för att de ska klamra om varandra före lödning.

Senare kopparmodeller

De senare modellerna av 1800-talspannorna har en kant runt pipens fäste och efter 1840 förekommer inte längre metoden med lödtråd och klamrar. En annan detalj, som kan vara intressant för dig som vill tidsbestämma dina kopparpannor, är att innan 1870 så tillverkade kopparslagarna själva sina nitar av rullad kopparplåt. Detta innebär att man i de gamla nitarna ser ringarna efter kopparremsan. Däremot är nitarna efter 1870 är helt massiva till följd av att de då började tillverkas industriellt.

Järnspis och kopparpannor

Även järnspisen gjorde sitt intåg i Sverige 1870, vilket också innebär en förändring i utseendet på kopparpannorna. Innan 1870 kokade man sitt kaffe över öppen eld och då var pannorna försedda med tre ben. Men i och med järnspisens genombrott, försågs pannorna med en fals, en kant, som gjorde att man kunde hänga pannan på en av spisringarna.

Tips om bra läsning! Koppar och kopparslagare i Hälsingland av Magnus Green och Eva Hansson.

Tips! Besök Antik- och kopparhandlaren Eva Hanssons fantastiska butik, Möbel Hansson, på Storkyrkobrinken 6 i Gamla stan i Stockholm.

Källa: Koppar och kopparslagare i Hälsingland (Magnus Green, Eva Hansson), Avesta under kopparbrukets tid (Petrus Norberg) Antikskolan / TV4

Här kan du handla fler fina kopparföremål >>